đ3-Gratis Gynna Goda – TINGđ
đ DET ĂR ALDRIG FĂR SENT SĂ LĂNGE LIVET LEVER PĂ đ .. …
đ! Jag Ă€r en mĂ€nniska kvinna,mor mm, fd bla strokedrabbad (jag klarade inte av efter DEN stroken att stĂ„ och gĂ„ under tvĂ„ Ă„rs tid utan hjĂ€lp av en rollator, gĂ„stavar, kĂ€pp ,hĂ„lla mig invid vĂ€ggen, mĂ€nniskostöd) i mina mogna ungdomsĂ„r som alltid Ă€lskat musiken,dansen,motionen,teatern,operan,dikten,sĂ„ngen,konsten,livet,freden,liven,fĂ€rger, himlen,ljuset,nyanser,skimmer,solen,mĂ„nen,stjĂ€rnorna,fĂ„glarna,insekterna,blommorna,molnen,regnet,gröna bladen,gröna trĂ€den,gröna grĂ€set, naturen,haven,klipporna,strĂ€nderna,mĂ€nniskorna,samtalen,ropen,glĂ€djen,tĂ„rar,yl,djuren mm av synliga,hörbara,smakrika,osynliga,kulturers kulturer.
Under hösten 2021 pÄ LuciakvÀllen nÀr jag var pÄ vÀg till min vÀntande taxi hÀnde nÄgonting ovÀntat för min egen del som inte brukar ramla och falla. Helt plötsligt mÀrkte jag att jag fullt vinterpÄklÀdd var pÄ vÀg bakÄt,nedÄt med ryggen och huvet rakt ner mot hallgolvet över tamburmajorens vassa jÀrnben,över tröskeln och rÀtt in i den smala mörka öppningen in till min Àn mörkare walk in closetten.
Jag minns mina tankar under det mycket ovĂ€ntade fallet ner mot golvet som om de vore mina egna tankar tĂ€nkta för en kort liten stund sen.”Nu dör jag”.”Nu Ă€r livet slut”. Min kĂ€ra högra arm tog emot mig reflexmĂ€ssigt för att skydda mitt Ă€lskade huvud som mina armar igen gjorde för att rĂ€dda mig,mitt huvud som dĂ„,förr under mina cykelturer pĂ„ den blanka islagda fjĂ€rden nedanför vĂ„rt hus,som nĂ€r jag hoppade pĂ„ isflaken(”plumsa pĂ„ isflaken som killarna kallade den leken för” ) om vĂ„rarna, handlöst föll rakt mot en vass iskant ,som nĂ€r jag klĂ€ttrade i trĂ€den upp till skatornas hembon och ramlade ner,hoppade över höga ”bockar” i jympasalen ,frĂ„n stora bogserbĂ„tar hoppade ner i lilla jollen men hamnade snett, rakt ner i djupet bland alla snokarna som simmade planlöst runtomkring mig och som fick mig att studsa upp som en blix frĂ„n havsviken, skydda huvet sĂ„ att det inte skulle slĂ„s i tusen bitar mot bĂ„tens hĂ„rda stĂ„lskrov mm.
Jag lÄg under LuciakvÀllen Är 2021 efter det plötsliga helt ovÀntade, samtidigt helt överraskande fallet bakÄt, rakt ner och platt fall mot golvet vÀntande med ett förvÄnansvÀrt inre lung . Jag lÄg mycket lugnt,stilla och mycket förvÄnad kvar pÄ golvet. Om jag lÄg pÄ rygg eller pÄ vilken sida jag lÄg pÄ minns jag fortfarande inte. Jag försökte röra nacken. Den rörde sig inte. Jag rörde pÄ mina relativt friska och ny opererade ögon. De fungerade och de sÄg. Jag fick syn pÄ mobilen uppe pÄ den höga byrÄn ute i hallen. Jag förstod att dit nÄr jag inte oavsett om jag lyckas krypa dit sÄ nÄr jag den inte. Jag lÄg inklÀmd, vinterpÄklÀdd som en mumie och lika stel som en rysk souvenir GUMMA av trÀ. Sen blev allt tyst,tomt och helt svart. Jag vaknade upp pÄ nytt igen halvvÀgs inne i Allrummet. Jag lÄg dÄ pÄ den storblommiga rumsmattan som inte Àr halkig men som ger ett stort motstÄnd.Jag lÄg dÄ av nÄgon anledning dÀr inne pÄ bÄda mina underarmar och försökte gÄ pÄ dem för att ta mig framÄt lÀngre in i Allrummet.
Jag fortsatte pĂ„ helt vinterpĂ„klĂ€dd att försöka ta mig framĂ„t pĂ„ bĂ„da mina underarmar slĂ€pandes pĂ„ tvĂ„ helt frĂ€mmande(kĂ€ndes de som)orörliga pĂ„klĂ€dda ben. Jag riktade blicken mot rums soffornas stora och tunga ekbord. Jag sĂ„g dĂ„ en svart kant av en gammal Ă€rvd mobil. Jag fortsatte instinktivt att kravla mig framĂ„t Ă€nda fram till det stabila tunga ekbordet som om jag befann mig i ett tranceliknande tillstĂ„nd. Jag lyckades med att fĂ„ upp min kĂ€ra vĂ€nstra arm sĂ„ högt upp trots vinterkappans designade motstĂ„nd sĂ„ jag pĂ„ sĂ„ vis fick tag i bordskanten sĂ„ att den högra handen kunde nĂ„ fram till och ta tag i den Ă€rvda mobilen som förhoppningsvis var en fungerande mobil. Att jag ocksĂ„ lyckades med att fĂ„ min hand runt mobilen blev och Ă€r pĂ„ nytt en av mina största livslyckor i mitt eget livs lyckosamlande â€đLYCKOskrin. đ†Jag lyckades Ă€ven med att scrolla fram och ringa ena sonen med nyckeln,bilen och med den kortaste vĂ€gen till mig. Inget svar. Jag ringde sonhustrun,hans hustru som var hemma med barnen. Jag ringde upp min syster utomlands. KĂ€ra sonen ringde upp mig strax dĂ€rpĂ„ . De hade bĂ„da tvĂ„ ,min syster och min sonhustru lyckats med att direkt denna 13:de Lucia decemberkvĂ€ll fĂ„ kontakt med ena sonen. đđđâ€đčđ¶đâ€đđâ€Att den ena sonen hade min nyckel och egen bil bidrog i allra högsta grad mest till att jag denna Lucia afton den 13 december Ă„r 2021 överlevde det helt ovĂ€ntade och överraskande olycks FALLET Ă€r kvar hĂ€r i livet,fĂ„r fortsĂ€tta att leva det enda egna livet som mina förĂ€ldrar alstrade och som min egen kĂ€ra Mor födde fram mig till ,gav mig för att fĂ„ leva och överleva för att fortsĂ€ttningsvis fĂ„ leva mitt eget liv, det enda egna jordalivet hĂ€r i vĂ€rlden,pĂ„ vĂ„r eg sĂ„ hĂ€rliga, vackra jord.
Nu efter olycksFALLET sker en del saker och ting pÄ ett nytt annat sÀtt med nya okÀnda intressanta utmaningar. DET FINNS INGET ONT SOM INTE HAR Nà GOT GOTT MED SIG och VICE VERSA i vÄra uppstressade liv i vÀrldens stÀndiga förÀndrade verklighet hÀr pÄ jorden. .. Jag har försökt varje dag sen FALLET att bli Àn mer rörligare,försökt ta Àn mer del av livets,naturens gynnsamma och verklighetens allt gratis goda.
DET ĂR ALDRIG FĂRSENT SĂ LĂNGE LIVET PĂ GĂ R MEN JU FĂRR DESTO BĂTTRE, BĂTTRE!
đCARPE DIEM!đ
đELISAđ
PORQUE,PORQUE,PORQUEđđđđ¶â€đđđđ¶â€đ
Mina senaste inlÀgg
âą âą âą
- Gudrid Thorbjörnsdotter â Historiens mest beresta viking | Varldenshistoria.se
- Arabiskt universitet öppnat i Sverige – Doku.nu
âą âą âą
đVIVUSVITAđđ¶RHIZOMEN-LIV & bloggen TRE GODA TINGđ 