🍀TRE GODA TING 🍀

🍀3-Gratis Gynna Goda – TING🍀

Elisa (D M E C-e)Clemetis

🐒 DET ÄR ALDRIG FÖR SENT SÅ LÄNGE LIVET LEVER PÅ🐒 .. …

🙏! Jag är en människa kvinna,mor mm, fd bla strokedrabbad (jag klarade inte av efter DEN stroken att stå och gå under två års tid utan hjälp av en rollator, gåstavar, käpp ,hålla mig invid väggen, människostöd) i mina mogna ungdomsår som alltid älskat musiken,dansen,motionen,teatern,operan,dikten,sången,konsten,livet,freden,liven,färger, himlen,ljuset,nyanser,skimmer,solen,månen,stjärnorna,fåglarna,insekterna,blommorna,molnen,regnet,gröna bladen,gröna träden,gröna gräset, naturen,haven,klipporna,stränderna,människorna,samtalen,ropen,glädjen,tårar,yl,djuren mm av synliga,hörbara,smakrika,osynliga,kulturers kulturer.

Bajofondo tango(Bajofondo(spanska för underground) är en musikgrupp.

Under hösten 2021 på Luciakvällen när jag var på väg till min väntande taxi hände någonting oväntat för min egen del som inte brukar ramla och falla. Helt plötsligt märkte jag att jag fullt vinterpåklädd var på väg bakåt,nedåt med ryggen och huvet rakt ner mot hallgolvet över tamburmajorens vassa järnben,över tröskeln och rätt in i den smala mörka öppningen in till min än mörkare walk in closetten.

Jag minns mina tankar under det mycket oväntade fallet ner mot golvet som om de vore mina egna tankar tänkta för en kort liten stund sen.”Nu dör jag”.”Nu är livet slut”. Min kära högra arm tog emot mig reflexmässigt för att skydda mitt älskade huvud som mina armar igen gjorde för att rädda mig,mitt huvud som då,förr under mina cykelturer på den blanka islagda fjärden nedanför vårt hus,som när jag hoppade på isflaken(”plumsa på isflaken som killarna kallade den leken för” ) om vårarna, handlöst föll rakt mot en vass iskant ,som när jag klättrade i träden upp till skatornas hembon och ramlade ner,hoppade över höga ”bockar” i jympasalen ,från stora bogserbåtar hoppade ner i lilla jollen men hamnade snett, rakt ner i djupet bland alla snokarna som simmade planlöst runtomkring mig och som fick mig att studsa upp som en blix från havsviken, skydda huvet så att det inte skulle slås i tusen bitar mot båtens hårda stålskrov mm.

Jag låg under Luciakvällen år 2021 efter det plötsliga helt oväntade, samtidigt helt överraskande fallet bakåt, rakt ner och platt fall mot golvet väntande med ett förvånansvärt inre lung . Jag låg mycket lugnt,stilla och mycket förvånad kvar på golvet. Om jag låg på rygg eller på vilken sida jag låg på minns jag fortfarande inte. Jag försökte röra nacken. Den rörde sig inte. Jag rörde på mina relativt friska och ny opererade ögon. De fungerade och de såg. Jag fick syn på mobilen uppe på den höga byrån ute i hallen. Jag förstod att dit når jag inte oavsett om jag lyckas krypa dit så når jag den inte. Jag låg inklämd, vinterpåklädd som en mumie och lika stel som en rysk souvenir GUMMA av trä. Sen blev allt tyst,tomt och helt svart. Jag vaknade upp på nytt igen halvvägs inne i Allrummet. Jag låg då på den storblommiga rumsmattan som inte är halkig men som ger ett stort motstånd.Jag låg då av någon anledning där inne på båda mina underarmar och försökte gå på dem för att ta mig framåt längre in i Allrummet.

Jag fortsatte på helt vinterpåklädd att försöka ta mig framåt på båda mina underarmar släpandes på två helt främmande(kändes de som)orörliga påklädda ben. Jag riktade blicken mot rums soffornas stora och tunga ekbord. Jag såg då en svart kant av en gammal ärvd mobil. Jag fortsatte instinktivt att kravla mig framåt ända fram till det stabila tunga ekbordet som om jag befann mig i ett tranceliknande tillstånd. Jag lyckades med att få upp min kära vänstra arm så högt upp trots vinterkappans designade motstånd så jag på så vis fick tag i bordskanten så att den högra handen kunde nå fram till och ta tag i den ärvda mobilen som förhoppningsvis var en fungerande mobil. Att jag också lyckades med att få min hand runt mobilen blev och är på nytt en av mina största livslyckor i mitt eget livs lyckosamlande ❤🍀LYCKOskrin. 🍀❤ Jag lyckades även med att scrolla fram och ringa ena sonen med nyckeln,bilen och med den kortaste vägen till mig. Inget svar. Jag ringde sonhustrun,hans hustru som var hemma med barnen. Jag ringde upp min syster utomlands. Kära sonen ringde upp mig strax därpå . De hade båda två ,min syster och min sonhustru lyckats med att direkt denna 13:de Lucia decemberkväll få kontakt med ena sonen. 🍀👍🍀❤🌹🎶🙏❤🍀👍❤Att den ena sonen hade min nyckel och egen bil bidrog i allra högsta grad mest till att jag denna Lucia afton den 13 december år 2021 överlevde det helt oväntade och överraskande olycks FALLET är kvar här i livet,får fortsätta att leva det enda egna livet som mina föräldrar alstrade och som min egen kära Mor födde fram mig till ,gav mig för att få leva och överleva för att fortsättningsvis få leva mitt eget liv, det enda egna jordalivet här i världen,på vår eg så härliga, vackra jord.

Nu efter olycksFALLET sker en del saker och ting på ett nytt annat sätt med nya okända intressanta utmaningar. DET FINNS INGET ONT SOM INTE HAR NÅGOT GOTT MED SIG och VICE VERSA i våra uppstressade liv i världens ständiga förändrade verklighet här på jorden. .. Jag har försökt varje dag sen FALLET att bli än mer rörligare,försökt ta än mer del av livets,naturens gynnsamma och verklighetens allt gratis goda.

DET ÄR ALDRIG FÖRSENT SÅ LÄNGE LIVET PÅGÅR MEN JU FÖRR DESTO BÄTTRE, BÄTTRE!

🍀CARPE DIEM!🍀

🕊ELISA🕊

PORQUE,PORQUE,PORQUE🕊🍀🙏🎶❤🕊🍀🙏🎶❤🕊

Mina senaste inlägg

• • •

• • •